ATROPIS MARITIMA.

Ett kraftfyllt solsken ur en sommargrying
förgyller skärgårdsöns fördrömda bukt
och värme i en sakta himladyning
löser i stranden tångs och ävjas lukt.
Här är så stilla nu. Av kvällens lekar
i sanden blott en villsam stämpling står.
Men göken ropar, dold i krökta ekar,
och i ett vildrossnår en hämpling slår.

Tätt blinkar det av dagg i strandens tuvor
där Atropis har ställt sitt trinda strå.
Och dessa ax med färg av vilda duvor
i vaxlätt hölje, skimrande och små,
de ha en lustfylld stund, de stå i väntan
bland allt som värmes nu på nattkyld grus.
Ett blomfjäll öppnar sig – och fram ur gläntan
skjuter ett fruktbart stoft sitt guld i ljus.

(Revigt saltgräs. Också: Puccinellia maritima.)