2018-09-27

ANTHOXANTUM ODORATUM.

Lent har gräset lagts i linda
sträng vid sträng
i en slagen sommaräng.
Tätt vid gården står en skrinda
bidande med hungrig häck.

Snoken ringlar svart och tydlig
ondskans bukt
genom ängens bottenfukt.
Vinden pustar varm och sydlig
ur sin gamla lädersäck.

Spritter syrsan, het och modig;
gnisslar sprödt
avsked till allt gräs som dött.
Sköna Orchis stupat blodig
ödesmärkt av fläck vid fläck.

Paddan sitter tung och vakar
stel i blick
lystet på en fjäril kvick.
Bonden ställer hässjans stakar
mot sin styva hagtornshäck.

Anthoxantums själ befrias
stark och fin
i en doft av kumarin!
Och hon driver med vår lias
ödesverk en himmelsk gäck.

Blandar liknöjt alla lotter:
Liv och död
allt vad jord och himmel bjöd
enat i en doft av slåtter
blir som sorlet av en bäck.

(Vårbrodd)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar