FESTUCA OVINA.

Du är den svenska flickan vid fäladsmarkens stig
och jag tar dig så hjärtelig i handen.
Statt för mitt gråa öga, släta ditt hår och nig
och knyt i ryggen hemmavävda banden.
Det är ju ej för höghets skull – men mor har lärt dig så
att när det kommer främmat, bör nigande du stå.

Du har de klara kinder, din själ är ren som snö
och ditt hår är ljust, sol och guld att likna.
Du skulle stå för alla som blott vänta att få dö
sorgesamma, tyngda och besvikna –
Ditt väsens enkla skönhet, din växt ur fattig jord
är bud om rena källor, är livsens löftesord.

(Fårsvingel)