SCHEDONORUS STERILIS.

Efter vårt iltåg virvlar ett frö
snubblar på slipers och räls
färdigt att leva men icke att dö
där det på gruset fälls.

Vild dansar virveln, mil efter mil,
med frö av främmande land.
Släpar i brådskans kvävande il
på vägens stålblanka band.

Stålet och ångan strö agnar för vind
tätt i vårt larmande spår.
Ogräset väntar vid vildmarksgrind
på mänskan som öppnande går.

Mognar i väntan och sätter sin frukt
avlad av hast och kultur;
tävlar med mänskan själv att få bukt
med en envis, hjälplös natur.

(Sandlosta. Också: Bromus sterilis)