2018-09-15

POA ANNUA.

Var vi sleto en stig, var vi bundo vår häst,
var vi tände för gröda vårt svedjande bål,
var vi bände i stenbunden mark med vårt stål
där var Vitgröe objuden gäst.

De ha följt oss som hund över vid latitud
dessa vittnen som trampades ned av vår häl
dessa blonda små liv som ha bladgrönt till själ
och all människans färdsel till gud.

De ha följt oss som vore de barn av vårt steg
som om daggfrisk de kände vårt anletes svett.
Och nu teckna de tyst var vår drift har oss lett
över markens förbannelses teg.

(Vitgröe)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar