CALAMAGROSTIS EPIGEJOS.

Kamrat med barska rötter
i rullstensås, i strandmorän –
Här tarvas hårda fötter
och fasta rödjarknän.
Man bänder sig sitt fäste
och stramar upp sitt styva strå.
Sen kan ett fågelnäste
sin vissa plats inunder få.

Hur varm den vinden listar
som rullar upp den torra lav.
Den står i slånets kvistar
med blomfylld doft av hav.
En Epigejos böjer
helt sommarmilt sin vippa tung
och skärpiplärkan höjer
extatisk sång från åsens ljung.

Ack sommar – höst och vinter.
En nordanstorm med släp av snö
i rullblocks labyrinter
har lagt sig hän att dö.
Men envishet har fäste:
I trots står kvar ett härdat strå;
vaktar ett fuktigt näste
med fallna slånbär – drömtungt blå.

(Bergrör)