POA COMPRESSA.

En slö patrull med smorda bajonetter
ett kinkigt uppdrag och en arg korpral —
Vi ligga ned i söliga kolletter
en samling nummer i en jämmerdal.
Oss döljer skymning i vårt fula dike
där damm och duggregn bli vår krigarskrud.
Här stjäla tiden vi från kung och rike
och tysta retligt varje samvetsljud.

En uggla skriker. Hösten ger sin ånga.
Ett höstsjukt hjärta slår med vilsna slag
och ungdomssinnet söker hetsigt fånga
en glimt av lust, en fläkt av Guds behag.
Men diket står med doft av svett och läder
— man hör en ed, som tumlar halvkvävd kring —
I vårt tunga, våta kronans kläder
slå vi kring livsens ve en ledsam ring.

Hur trötthets gifter fyllt vår håg till randen
hur ledan härjar i vår unga tropp.
Jag famlar tanklöst ut med ena handen
som sökte jag i stoftet tro och hopp.
Då når i mörkret jag små kända väsen
en grupp c o m p r e s s a blott, med platta strån —
en vän för stunden, funnen fram bland gräsen
— ett kärt och tröstligt litet livets lån.

(Berggröe eller berggro.)